Vilken strålande vacker dag det var idag! Blå himmel solen skiner och precis exakt lagom tempratur och vind. Lite synd att jag märkte den här dagen lite sent men en tur i spåret har jag hunnit med iallafall. Man får vara nöjd med det lilla. Nu ska jag fixa till lite hemgjorda pizzor (sen ska jag inte laga mer mat på några veckor tror jag).

Finns det någon här i världen som inte bryr sig/tar åt sig av andra människors åsikt om dennes person? Och då menar jag innerst inne ( typ i själen). Är det ens möjligt?

Personligen tar jag åt mig av i princip allt, måste på något sätt försöka lära mig att det inte är personligt (ofta kan jag bli störd av kommentarer som är välmenade men jag lyckas tolka dem helt tvärtom). Ibland kan jag intala mig att jag inte tar en viss sak personligt men kommer senare fram till att jag bara gömt det längre bak i huvudet och så kommer det fram efter några dagar/nån vecka och jag blir sur/ledsen. Hur fasiken gör man och är det möjligt att ändra på sånt här?

Det är vad min söndagsförmiddag har bestått av. Har lagat korvgryta för att ha att frysa in, gott! Medan den svalnar zappar jag mellan os maraton och gymnastik. Maraton måste vara den bästa bakis tvn som finns (är förvisso inte bakis men kom bara att tänka på det).

Helt plötsligt är det en hel massa saker tankar osv som bara vill komma ut! Efter att ha bloggat själv samt läst andras bloggar i ca 3 månader nu kan jag konstatera (en hel massa saker egerntligen) att jag tycker om bloggar med en del bilder, lättar upp läsningen, har jag då några bilder här? Nä! Nu ska det bli bättring, jag börjar med den här:

Bilden är tagen från www.argalappen.se . Jag önskar jag kunde bli såhär arg ibland. Inte ens under (vad jag nu kallar) "min arga tid" (juni/juli) blev jag såhär arg.

Hur gör man egentligen om man är missnöjd med sin livssituation, vad är bäst? Att förändra en sak i taget och försöka arbeta sig fram mot någon slags långsiktigt mål (eller är risken stor att man under tiden ger upp, nöjer sig och aldrig bli riktigt riktigt nöjd med det liv man lever/levt?), eller ska man bara släppa allt det gamla, göra en helvändning, ändra på allt (klarar man det, både på ett pesonligt plan samt vad nära och kära har för åsikter), nollställa och börja om på helt ny kula.

Kan säga att nollställningen känns som något bra, här och nu, bara skita i allt gammalt som man inte trivs med och starta upp, starta om. Önskar jag kunde göra det men jag är nog för realistisk, det väcker för många praktiska frågor (kanske ett bevis på att man blir äldre när dessa praktikaliteter spelar in). Ingen aning om var jag ska börja men ett är säkert någonting någonstans måste ändras.

Jag är grym på att laga lasagne! Gott!!

Nu har jag varit iväg och storhandlat. När man inte har bil (vilket jag inte har) får man se till att hålla koll på när vänner och bekanta ska iväg och handla. Idag skulle min moster prova på hur det var att storhandla (inte hennes grej egentligen men hon ska ha fest snart så hon ville kolla läget). Vi har varit iväg i över fyra timmar (det tar på krafterna att försöka vara ekonomisk) så nu är jag ganska färdig, men nu har jag ju all mat som måste lagas iordning (köttfärs håller sig ju inte hur länge som helst, framförallt med tanke på att den säkerligen är ommärkt några gånger redan....(inte ens det kan jag bli sur eller upprörd på) så det är väl bara att sätta igång.

Har varit och jobbat idag, på vägen hem stannade jag förbi affärn. I "min" butik finns en låda med filmer för 59kr oftast när man tittar ned är det faktiska bara skräp men så ibland hittar man en pärla vilket jag gjorde idag! Filmen Wedding crashers inhandlades och sågs på (har sett den tidigare), det är vad jag kallar underhållning! Nu är jag så trött att ögonen går i kors på mig...