...ännu ett mål för veckan; att bädda sängen på morgonen, tycker om att komma hem till en bäddad säng, är inte lika förtjust i att bädda på morgonen.

(Har lugnat mig lite från förra inlägget och ska nu sova på saken och försöka tänka rationellt imorgon.)

Veckans  mål var att söka två jobb, det har då rakt inte gjorts så målet för nästa vecka blir tre sökta jobb. (dagens youtube får vi vänta med en vecka till det hinns inte med i veckan skulle jag kunna tro)

Imorgon börjar jag min femveckors vikarie period och det känns riktigt bra. Förskolan ligger en bit hemmifrån så jag kommer att spendera ca en timme per dag i kollektivtrafiken, så, troligtvis kan det bli en eller annan bokrecension under denna period. Till imorgon laddar jag dock mp3´n med Lantz i p4 från i fredags och som jag inte hunnit lyssna på än. 

Det finns ingen i hela världen som kan göra mig så glad som min mamma eller som har så bra råd att ge, hon är alltid den jag ringer först nästan vad det än gäller.

Tyvärr finns det ingen i hela världen som kan få mig så ledsen och att må så dåligt som hon heller. Efter ett tio minuters samtal med henne sitter jag nu här med krokodiltårar, mer uppriven än vad jag varit på jag vet inte hur länge.

Egentligen handlar det om bagateller, en av sakerna var att hon påpekade att jag inte ringt min bror och frågat hur det gick på något lopp han sprang igår (han springer lopp mest hela tiden, hur f-n ska jag kunna hålla koll på det, och ärligt talat tycker jag inte att det är så himlans viktigt, tror inte att det är viktigt för honom heller). Som sagt det handlar om bagateller men hon har en underlig förmåga att få mig att känna som om det är det värsta man kan göra (eller i det här fallet inte göra) i världen. 

Hade tänkt skriva ett glatt inlägg här för så var det innan samtalet (var peppad och glad inför morgondagen) men nu känns allt skit så, en annan dag.